*Klappar maggen med en förnöjt flin*

Lite antipasti-tapas-hopplock med kräftstjärtar och avokado, god parmaskinka, lite salami, en rejäl bruschetta med tomatsallad, lite provencalska grillade vitlöksklyftor, en rejäl sallad med sallad och paprika....Åh, gott!!!!

Och nu blir det blåbär-hallonpaj med vaniljsås och ett litet glas marsalavin...*namnam*

Och i morgon ska vi besöka kusinen och hennes nyfödde som hunnit bli mer än två månader...och jag har ännu inte sett honom.

Eftersom jag levt på halv lön i 1½ år nu snart, så är jag ohyggligt utan kläder - går omkring i samma paltor ständigt. Idag har jag dock shoppat - på mindre än två timmar har jag raskat ihop en vit skjorta, en kritstrecksrandig väst, en turkosblå t-shirt med plisseringar, en lila t-shirt med spetskant runt halsen och vita blombroderier, en småmönstrad tunika i svart och smaragdgrönt, med små gulbruna accenter i mönstret, som stämmer precis med min ögonfärg (som är en rätt så grön färg med gulbruna streck i mitten närmast pupillen...), ett par svarta jeans och en jacka åt Lillpyre...Skor tittade jag på men var för stressad för att riktigt ha ork att titta ordentligt. Pris - ungefär tusenlappen...

Ungefär hur nöjd kan man bli....?

...i denna blogg och hoppar genast på!

Utmaning: skriv ned vad du minns och vad som hände de år som slutat på 0, 2 och 7 

1967: Minns farfars långa ben när jag satt på golvet, det enda jag minns av honom som icke-rullstolsburen.

1970: Lekte med Jan och Anna-Karin. Klippte naglarna på Anna-Karins docka så den gick sönder. Klippte min kusin och min syster och mig själv i luggen. Stubb...

1972: Började skolan.

1977:   Morfar dog. Första kyssen. Hade projekt om Sydamerika i skolan då vi fick bygga en utställning på muséet.

1980:  Fick en lillasyster, fyllde femton. Träffade i januari första stora kärleken som var fyra år äldre än jag. Började nian.

1982: Slut med Första stora kärleken i september. Sörjde och grät, festade vilt sedan.

1987: Gick ner mycket i vikt. Flyttade hemifrån. Åkte till Italien, träffade Stora Dotters pappa.

1990: Köpte bostadsrätt för 195 000. Stora Dotter föds i november. Greklandsresa i juni.

1992: Påbörjade sjuksköterskeutbildning.

1997: Jobbar som sjuksköterska, timtid. Ensamstående mamma sen ett år. Luspank, fattigare än fattig. Lever på lite och ingenting. Träffar Kärleken, Lillpyres pappa, den 13 juni. Vi börjar brevväxla.

2000: Flyttar till Bockstan och Kärleken. Påbörjar min specialisering.

2002: Lillpyre föds.

2007: Avslutar min lärarutbildning. Söker jobb som lärare...

ang din kommentar nedan, Filifjonkan, att det största problemet generellt mellan högskola och praktisk verklighet - dvs sjukhus etc är att man har så otroligt olika prioriteringsbas.

Många av de sjuksköterskor som arbetar idag är sådana som gått en tvåårig sjuksköterskeutbildning, inte alla har ens studentexamen i botten. Sjuksköterskeyrket har de senaste femton-tjugo åren genomgått en transformation från yrkesutbildning med yrkeslegitimation till akademisk examen med väldigt bred teorietisk bas. Skillnaden mellan säg när jag gick - jag började för femton år sen så läste vi mycket medicin/kirurgi/ortopedi/pediatrik/psykiatri etc, och hade tjugo poäng omvårdnadsvetenskap, som i princip är den filosofiska basen för sjuksköterskeyrket. Vi hade - om jag inte minns helt fel - ungefär femtio veckors praktik under de åren - dvs mer än en tredjedel av utbildningen. Idag gör de blivande sjuksköterskorna betydligt mer omvårdnadsvetenskap och betydligt mindre praktik. Konsekvensen av detta är att de uppfattas som okunniga rent medicinskt-praktiskt. Många som kommer ut har aldrig satt en kateter, somliga har aldrig skött om olika typer av venkatetrar (port-a-cath, piccline) etc...de har väsentliga kunskapsluckor i det praktiska arbetet. De äldre sjuksköterskorna som har mycket praktisk bas i sitt arbete uppfattar då de blivande sjuksköterskorna som okunniga. De är teoretiskt skickliga, kan upprätta jättebra vårdplaner, men kan ofta inte skilja ett fästingbett med begynnande borreliainfektion från ringorm, eller hitta ett förmaksflimmer hos en patient genom att känna på pulsen. Sjuksköterskearbetet är ett arbete som försiggår nära patienten, som kräver klinisk blick, och mycket praktisk erfarenhet, vilket är en brist hos många av våra teoretiskt skickliga sjuksköterskor. Nu kan man tycka att de ska kunna få detta när de kommer ut som nyutexaminerade, men då dagens verksamheter är så slimmade som de är så förväntas de fungera fullt ut i verksamheten. Naturligtvis tjänar kåren som sådan på en ökad akademisk status, frågan är patienterna tjänar på det i längden...?

en artikel...(kopierar in den nedan, då det inte gick att länka direkt)

"Sköterskeutbildning i Gävle underkänns

GÄVLE
Högskoleverket underkänner utbildningen för specialistsjuksköterskor i Gävle och kritiserar sjuksköterskeutbildningen.
Den främsta bristen är kompetenta handledare och för lågt ställda krav.
– Vi är medvetna om bristerna och kritiken var inte oväntad, säger Nader Ahmadi, prefekt på institutionen för vårdvetenskap och sociologi på Högskolan i Gävle.
Högskoleverket har granskat 136 vård- och medicinutbildningar i landet vid 27 olika universitet och högskolor.
   Sjuksköterskeutbildningen är en av de stora utvärderade utbildningarna som finns vi sammanlagt 26 lärosäten. Sjuksköterskeutbildningen är också den som tycks ha störst problem då 40 procent av utbildningarna har fått en varning.
   Även utbildningarna till specialistsjuksköterska har stora problem där cirka en tredjedel har fått en varning.
   För Gävles del har grundutbildningen klarat sig utan varning medan specialistutbildningen har fått omdömet otillfredsställande.
   Att man klarat sig utan varning betyder dock inte att utbildningen är problemfri.
   
Bättre handledning krävs
– Grundutbildningen i Gävle kan bli bättre, särskilt när det gäller den verksamhetsförlagda utbildningen, säger Brita Bergseth, projektledare för granskningen på Högskoleverket.
   Hon syftar på den praktik som sjuksköterskestudenterna inom landsting och kommun där det stora problemet är den låga kompetensen bland handledande sjuksköterskor.
   
Samma igen
Exakt samma problem har även specialistutbildningen. Här bedömer dock högskoleverket att man dessutom ställer för låga krav på studenterna eftersom man delvis bara repeterar samma kurslitteratur som sjuksköterskeprogrammet.
   I sin utvärdering av specialistutbildningen i Gävle menar Högskoleverket att detta faktum samt den dåliga akademiska handledarkompetens gör att utbildningen har ”synnerligen lågt ställda mål”.
   – Ibland har studenterna högre kompetens än sina handledare, säger Brita Bergseth.
   
Har blivit bättre
Nader Ahmadi, prefekt på institutionen för vårdvetenskap och sociologi, är inte förvånad över omdömet.
   – Kritiken var inte oväntad eftersom landstinget inte har kunnat erbjuda kompetenta handledare, säger Ahmadi.
   Han framhåller att institutionen tar kritiken på stort allvar.
   – Det är bra att Högskoleverket vill markera den förändring i status som en specialistutbildning innebär, säger han.
   Ahmadi framhåller också att utbildningarna i Gävle blivit bättre sedan granskningen gjordes 2005. Bland annat har man rekryterat fler disputerade lärare.
Marie Eriksson"

-----

Och nu irriterar jag mig förstos STORLIGEN på det faktum att man i artikeln poängterar att handledarna, dvs de aktiva sjuksköterskorna och specialistsjuksköterskorna har så låg kompetens. På en plats står att det är "låg akademisk handledarkompetens" det handlar om. Och, då kommer vi till själva kärnan - när "folk" läser denna artikel - kommer de då att förstå att det de läser är att det handlar om att sjuksköterskorna som är aktiva inte har läst tillräckligt mycket vetenskapsfilosofi, vårdfilosofi osv. De har heller inte pedagogisk utbildning. "Folk" som läser detta, och som i övrigt köper allt som står i såna skandalblaskor som Ex-tidningen och Kvällsblaskan, kommer att tolka detta som att sjuksköterskorna inte kan sitt sjuksköterskejobb, att de är inkompetenta som sjuksköterskor. Som om det inte räckte med alla jävla skräckhistorier som sprids av kvällstidningarna. Sjukvården - som faktiskt trots alla indragningar, trots alla skräcklarm och allt elände som tidningarna blåser upp - presterar otroliga mängder lyckade behandlingar, lyckade förlossningar, botande operationer, väl genomförda undersökningar varje dag, året om. Vi upplever goda möten med människor som är i behov av sjukvård såväl som mindre goda.

Om allmänheten tror att en hög akademisk kompetens gör mig till en bättre sjuksköterska så får de nog tänka om - att känna till Doris Carnevalis omvårdnadsteorier lagda i kontrast till Katie Eriksons Ansa - lära - leka gör inte att jag gör en säkrare medicinsk bedömning, det gör mig inte tryggare i kontakten med patienten, den gör mig inte snabbare eller bättre på det som verkligen är väsentligt - att patienten i kontakten med vården möter en människa som är villig att lyssna, villig att stödja och hjälpa, som tar patienten på allvar...

nuförtiden mår man uselt i flera dagar när man varit vaken en natt med sjukt barn...för tio år sen krävdes en blöt natt på krogen för att man skulle må såhär...Patetiskt!

Pratade med en gammal vän på msn igår kväll - vi sågs för drygt ett år sedan, och har strömailat då och då. Vi hörde till samma gäng när vi gick sjuksköterskeutbildningen, hade fester tillsammans och gjorde vårt slutarbete ihop - en tung historia om hur personal i palliativ vård upplever sitt arbete, hur de mår helt enkelt. Det var minst sagt komplicerat att skriva om döden och döendet tillsammans, beroende på att hon - min vän - är från Chile, och vi hade helt och hållet olika grundförståelse för vad döendet innebär, själva laddningen i det. Men, vi hängde ihop flera år efter det - fram tills jag flyttade till Bockstan - och sen har det liksom dött ut...

Det var i alla fall roligt att prata med henne. Vi hade så kul de där åren, eftersom vi var arbetslösa båda två, jobbade timtid så kunde vi ofta gå på stan tillsammans, fika och ta det lugnt. Vi åkte på badutflykter, gjorde långpromenader, lagade mat tillsammans osv...

Jag saknar henne!

"Makt som vårdpedagogiskt begrepp" inmailad...tackålåv....

 Ett litet smakprov...:

"I en beskrivande bild av fenomenet kan man till exempel tänka sig läraren och eleven. Läraren äger makten, är den som disciplinerar. Eleven internaliserar så småningom lärarens disciplinerande makt, och kan därmed sköta sitt skolarbete utan att läraren befinner sig i rummet. Eleven har i och med att han accepterar lärarens maktutövande roll också accepterat sin roll som mål eller mottagare av den utövade makten. Han upprätthåller själv ordningen i systemet utan att maktutövaren behöver peka ut vad som ska utföras. Samma förhållande finns i relationen vårdare-vårdtagare. Vårdaren besitter de kunskaper vårdtagaren behöver för att upprätthålla sitt hälsotillstånd, genom botande eller lindrande av sjukdom."

ska jag slutföra Makt. Intresant och jobbigt...

Temat för dagen är Pink Floyds The Wall....