över vilken sorts uppvaknande draken står för...

Mer och mer blir jag uppfylld av vrede...har känt av det sista dagarna i accelererande grad. Vrede över sakernas tillstånd, över min egen passivitet, över orättvisor och inbillade rättvisor, över brist på ödmjukhet och förstånd.

Så, jag hoppas att drakens eld inte kommer att bränna mig...

över det här jävla skitjobbet.

Jag har haft ansvaret för kvalitetssäkringen sedan jag började här - visserligen har inget fungerat för jag har inte haft stöd från mina kollegor, eller dåvarande chefen, utan fungerade mest som frontfigur. När jag började plugga för 1½ år sedan tog en kollega tillfälligt över min roll. Kvalitetsgruppen har legat vilande sedan dess. Nu ska den dras igång igen, och två nya representanter ur min yrkesgrupp har utsetts....men ingen har frågat mig om jag vill fortsätta...

Skickade ett meddelande till chefen om detta och påpekade att så var fallet...Hon har ännu inte svarat. Ska bli intressant att se vad hon säger...

har draken funnits i mina drömmar. Igår natt när jag gick och lade mig läste jag en stund, sedan släckte jag och gosade ner mig i kudden. När jag blundade för att försöka sova fanns han där, framför mig. Först såg jag bara något mörkt, skrovligt. Sedan öppnade han sitt öga och såg på mig - det var stort, täckte hela mitt synfält. Ögat var brunt, djupt som en mimers brunn med oändlig visdom och sorg...

Inatt har han också funnits där. Han tornade upp sig framför mig när jag skulle gå, reste sig på sina bakben, flaxade med sina vingar och åstadkom en orkan med sina vingslag. Hans röst mullrade djupt inom honom...

Jag fick aldrig höra vad han hade att säga, för jag vaknade av att Lillpyre kom tassande. Jag hoppas jag får ännu en natt med draken...

En liten Hjältinna som var på femårs-besiktning på BVC, som gjorde allt BVC-sköterskan bad om, och som aldrig ville sluta prata och berätta om sin hamster för henne....och sen som tog sin femårsvaccination (polio, stelkramp, difteri och kikhosta) utan att klaga - hon sa inte ens aj, utan satt bara där och tittade när sköterskan satte den feta nålen i hennes lår...Ett rejält blåmärke blev det efteråt...

Vilken duktig liten unge jag har!

"Någonstans inom mig längtar jag alltid tillbaks till den tidiga morgonen på randen till öknen. Att från mitt tak över de vita husen se öknens dimma under den rodnande himlen, med de blå bergen som bakgrund. Att bevittna när solen stiger över horisonten, och med sin först milda, sedan förödande värme bränner bort dimmorna, gör ljuset obarmhärtigt och dagen het. Alhambra är en vacker plats, så nära Gud man kommer i denna värld, men vinterns regn och stenväggarnas kyla värker svårt i mina leder. Vintern här har inget sammetslent mörker, inga dofter, endast den våta kölden. Mina drifter är utsuddade, raderade från mitt sinne, begären är stillade...endast minnet av öknen i soluppgången kan väcka mig, kan skänka en rodnad till mina bleka kinder...

Jag kommer att dö i detta land, bland dessa hedningar. Må

Gud skänka mig den nåden att jag åter i döden får se öknen, just i det ögonblick innan solen går upp..."

såhär långt!

Lillpyre är urlycklig över att jag stickar något åt HENNE!

är stickad i ett härligt duvblått mohairgarn, för drygt 20 år sedan. Mönstret hittade jag på själv, då den gången. Den gick fort att sticka, kanten runt om är virkad av luftmaskor och smygmaskor. Den har fört en tynande tillvaro i mina lådor, kommit fram nån gång i bland vid nån maskerad, legat i kattkorgar och blivit snuttad på av både vuxna katter och kattungar osv. Men, nu har jag plockat fram den igen, tvättat den och använder den...

Den är stor också - 220 cm bred upptill och 120 cm lång...

Visst är den fin!

Tack för uppmuntrande kommentarer!

Jag har funderat klart - jag tänker inte gå ikväll...fast jag är väl medveten om att jag kanske skulle kunna ha råd om jag prioriterar bort något annat (barnkalas, tex), men är för bekväm, för lat, för ointresserad för att tycka att en middag med arbetskamraterna skulle vara viktigare än Lillpyres barnkalas...

Hon var bedrövlig igår kväll, Lillpyre. Hon kunde inte alls sova, så när jag lovade att hon fick vara vaken bara hon stannade i sängen, men att jag då inte kunde sitta i hallen utanför hennes rum och vänta på att hon skulle somna så gick hon först med på det, sen när det blev tråkigt blev hon arg...och då menar jag AAAAAAAARRRRRRRGGGGGGGGGGGGHHHHHHHHHH...men jag vägrade i sten att komma tillbaks. Det slutade med att storasyster satt på sängkanten och kliade henne på ryggen tills hon somnade...Gud välsigne storasystrar. Men det är så jobbigt med hennes sömn - det har aldrig fungerat sen hon föddes...Och jag är så färdig och slut av hennes sömnkrånglande att jag inte orkar mer...jag är fullt färdig att hiva ut ungen genom fönstret eller hoppa själv...

Jag får ont i magen när jag läser ovanstående - jag älskar ungen, men fan vad hon sliter på en...

Har f.ö hittat en underbar sajt...http://jan.jornmark.se/places.aspx

Njut!