Åt lite hö. Såg en spindel. Somnade. Drömde...

Jo, du skriver om kärleken till gud, att arbeta på sin själs växande osv...Det är nog precis det som händer  i mötet med en annan människa...

Jag menar - alla är vi fullblodsegoister - vore vi inte det skulle vi inte överleva vare sig som individ eller som art. Men nånstans i hela egoistköret så måste utrymmet för en annan människa finnas, för den allmängiltiga, allmänmänskliga kärleken som du beskriver som guds kärlek är just den som finns mellan människor, som får oss att växa i mötet med den andra, som gör mötet med den andra till den viktiga händelse det är. Inget sker av en slump i min värld. Och själva relationen till andra människor är också en förutsättning för artens och individens överlevnad - vi äger varken klor, starka käkar eller giftig hud som gör att vi klarar oss på egen hand. Sen ser jag det som självklart att det e-g-e-n-t-l-i-g-a livet är det vårt eviga inre ljus är med eller utan vår mänskliga kropp, men samtidigt så är det liv vi lever här det som för oss vidare, som leder oss mot det slutgiltiga uppgåendet i det eviga, gudomliga ljuset...det är här vi lär oss, tillsammans med andra människor...nån annan väg finns inte att gå.

*pustar*

Åh, mätt! Gravlax med baguettebit å sallad till förrätt, oxfile provencale med lite extra vitlökssmör, sparris å sallad, följt av en skärva ädelost, några druvor och ett digestivekex å till sist prinsesstårta å kaffe...

Samt lite presenter - ett presentkort på akademibokhandeln på 250:- av mina döttrar, ett mycket vackert hemmagjort pärlhalsband av Lillpyre där namnen står: AMMAM  och ERYPLLIL - stavar man åt rätt håll när man trär så blir ju ordet baklänges, en ny anatomisk kudde och ett presentkort på guldfynd på 800:- av Kärleks...Nöjd!

Varför?

Jomenjustja...fyrtionånting denna vecka...

i sin blogg om varför människor ägnar sig åt arbete, och menar att det handlar om mammons cirkus osv. Och, till stora delar håller jag med honom men jag tror samtidigt att det handlar om så mycket mer.

När jag började jobba inom vården för 19 och ett halvt år (då jag var 22 år gammal) sedan var det med stor tveksamhet. Jag hade sett hur mamma slet, hur det tog hårt på henne, hur hon skadat sig i arbetet, med långvariga sjukskrivningar och mycket smärta som följd - hon lyfte sig till ett diskbråck ganska högt uppe i nacken vilket var en så pass kraftig skada att hon aldrig mer kunde arbeta. I alla fall - jag började den sommaren på ett äldreboende, jobbade mest bara kväll. Det var tungt och slitigt, jag var vid några tillfällen vanast av alla på avdelningen med bara nån månads eller två erfarenhet. Vi slet som djur, det var ohyggligt tungt. Men, mitt i allt detta tunga fick jag relationer till dessa gamla...Jag minns så väl K, som var dement med fridsam och snäll, som älskade att dansa. Vi dansade vals i korridoren, han och jag, medan jag sjöng. Och han var glad! Jag upplevde glädjen i att lära mig tolka A, som var klar i huvudet, men stroke-skadad och helt hade förlorat sitt tal. Att lära sig förstå henne var stort, glädjen i hennes ansikte när jag ägnade tid åt att försöka var en stor belöning. Att kramas med lilla V, som var oerhört dement och långt borta från vår värld men som behövde närheten i en varm famn var sällsamt, stilla, nära. Jag led med S, som var i ett sådant stadium av sin alzheimer att hon glömde det mesta, men var så väl medveten om sina problem att hon led alla helvetets kval i ångest. Jag ägnade mycket tid åt henne, åt att bara kramas, sitta nära, finnas till för henne när hon mådde som sämst. Då, på den tiden, fanns också många anställda, jämfört med idag, så det fanns möjlighet att finnas nära som medmänniska. Den sommaren gav mig så oerhört mycket att jag blev kvar på denna arbetsplats under fyra år. Då hade jag sett så oerhört mycket elände också - personal som var våldsam, som begick övergrepp, som behandlade dessa gamla som man inte ens behandlar bitska hundar. Allt det jag såg då, alla konflikter jag tog för dessa gamlas skulle gjorde mej övertygad om att enda sättet för mig att kunna påverka de attityder som var rådande i sjukvården då var att bli sjuksköterska. Så, jag satsade på det. Jag läste sjuksköterskeutbildningen och blev färdig 1995. Jag arbetade några år, fortsatte att jobba på samma vis med att försöka få mina arbetskamrater att se det jag såg, att förstå hur de människor vi mötte som patienter var vuxna människor med ett långt liv bakom sig, med hela liv, med unika erfarenheter, önskningar och behov. Men ändå, att påverka dem var svårt, närmast omöjligt. Det var människor som arbetat många år i vården, med cementerade uppfattningar om rätt och fel, om vad göra och vad inte göra. Jag tröttnade så småningom, skaffade mig en vidareutbildning till distriktssköterska, och tänkte mig att kunna arbeta som konsultfunktion, som handledare för hemtjänst osv. Men primärvården av idag är inte strukturerad på det viset, så jag fann mig fungera mer som läkarassistent än som distriktssköterska med egen profession. Fortfarande brann detta patos i mig, känslan av behovet av att ha en "de behövandes ambassadör", så jag beslutade mig att läsa till lärare, och där står jag nu idag...lärarutbildad, men utan lärarjobb. Idag är jag övertygad om att attitydpåverkan kan ske endast när man är ung och ännu formbar.

Det jag får i mitt yrke, och som jag inte vill vara utan är mötet med en annan människa...vi berör varandras liv, om än flyktigt så ändå tillförandes något till den andra. Vi kanske inte är medvetna om den inverkan vi har på varandra, men jag är ändå fullt övertygad att om jag kan se den människa jag möter - jag menar då verkligen SE - som den unika, fantastiska individ hon är, så påverkas hon av vårt möte. Jag hoppas att jag kunna tillföra henne något, om inte annat så en känsla av att ha blivit sedd och bekräftad. Och, naturligtvis så bekräftas även jag i detta möte...

Så, Coz...mitt jobb är inte bara min födkrok - det är så oändligt mycket mer än så...även om jag är bara en droppe i havet av behovet av förändring i världen, så består havet av droppar, och havet skulle vara mycket tomt utan alla dessa droppar...(för att travestera Moder Theresa).

Härifrån

Här är reglerna:

1. Link/länka till den som har taggat dig!

2. Berätta 7 personliga sanningar om dig!

3. Tagga 7 nya personer i slutet av ditt inlägg!

4. Skriv ett meddelande i de 7 personernas blogg så att

de uppmärksammar att de blivit taggade

Och personliga sanningar...

• Jag är sanndrömmare och har varit det i hela livet.
• Jag är närsynt på ett öga, översynt på det andra och grymt astigmatisk. Precis som alma.
• Jag minns nästan alla telefonnummer och bilnummer jag haft i livet. Har ett grymt sifferminne men är dyskalkylisk.
• Jag är oerhört styvnackad och har mycket svårt att be om hjälp. Vill absolut klara mig själv, in absurdum. Att be om hjälp känns som att erkänna ett nederlag.
• Jag råkade tända eld på en dörr på skolan en gång, det var inte en olyckshändelse, men absolut oavsiktligt. Det är många år sen nu och antagligen preskriberat. Jag råkade också en gång krossa en toalettcistern med min rumpa en gång, vattnet sprutade...
• Min inre drivkraft heter nyfikenhet...eller kanske kunskapstörst. Det är en djup inre önskan att förstå tingens innersta beskaffenhet vilket i sig handlar om en längtan efter uppgåendet i världsalltet, en längtan efter gränslöshet, delaktighet - att vara en droppe i det stora världsalltshavet och samtidigt havet självt...som droppen.
• Jag har stora, breda fötter, där de "pektån" och "långtån" båda är längre än stortån.

Och jag taggar i min tur:

ysse

Fru Fundersam

Helga

La

Syster Sunkissed

Syster Trollbunden

Popeye blacksmith

En gång varje år har arbetsgivaren två sk distriktssköterskedagar - de kör samma program två dagar i rad, så att halva styrkan kan gå ena dagen, andra halvan den andra dagen. De har föreläsningar varje år. I år har temat handlat om förebyggande arbete som distriktssköterskor ska jobba med (men numer ofta inte hinner). Vi har pratat om hur man hanterar dessa typer av samtal/patientkontakter osv. Det inleddes dock lite hetsigt när en distriktssköterska protesterade hej vilt mot alla omorganisationer och fick stående ovationer av övriga auditorier. Vårdutvecklingschefen tog det mycket bra, tycker jag...En tipspromenad hanns också med på förmiddagen.

Lunchen - där man kunde välja på en kötträtt, en fiskrätt, en vegetarisk och en soppa - var god, svärdfisk med apelsinsås och matvete med en mild ajvar relish efter en massiv salladstallrik med både fräscha grönsaker och olika bönor och linser, oliver och soltorkade tomater i sesamolja osv. Jag orkade inte äta upp hela svärdfisken heller, efter den salladstallriken. Jag orkade inte ens ost och frukt som serverades sist...

Efter lunch gick vi igenom svaren på tipspromenaden. Jag hade ett fel, och det visade sig att de hade tio priser, och åtta som fått full pott. Det var också ett femtontal som fått nio rätt och naturligtvis lyckades jag bli en av dem som drogs för att få ett pris, säkert bara för att jag satt och kände mig säker på att slippa gå fram, då vi var så många som de drog bland...

Under eftermiddagen sedan - efter en rejäl eftermiddagsfika vars laktosfria alternativ visade sig vara blåbärskompott med typ kokosmjölksfromage eller nåt sånt...rätt gott, men mastigt, efter den lunchen...

Sedan - dagens clou! Vi fick föreläsning av Ing-Marie Persson - chimpansmamman på Furuvik. Hon berättade om sitt arbete bland aporna i Furuviksparken och om sitt numera internationella arbete i bevarandet av arten chimpans. Till sist satt hela auditoriet - ett hundratal distriktssköterskor där snyftande och snörvlande...helt fantastiskt! Jag var fullständigt tagen av det...Får ni chansenatt höra henne, så är hon varmt rekommenderad! Missa inte den chansen!

Hon har blivit så darrhänt sista veckorna, upplever det som obehagligt. Doktorn - som är en tidigare arbetskamrat till mej - tog henne på största allvar, gjorde en grundlig undersökning och beställde blodprover, som vi ska gå dit på måndag och ta. Känns skönt att hon blir tagen på allvar, faktiskt. Vet inte om det beror på att vi är fd arbetskamrater, men det är väl kanske inte helt omöjligt...

När jag kom hem från jobbet hade jag fått ett paket i brevlådan, med gaaarn som jag köpt på Tradera - första försöket. Det är helt ljuvligt, superdupermjukt, handspunnet och handfärgat, från ett kvinnokooperativ i Uruguay. LYX! (Se bilden nedan, vackra färger, eller hur!)

Och sen upptäckte jag att det stod något i köksfönstret som jag inte kände igen...(se bild nedan...) Då hade maken varit på plantagen och handlat blommor. Jag stod som ett frågetecken och undrade varför han köpt blommor på plantagen??? Ameh, kom jag på...det är ju vår bröllopsdag idag! Gulle! Och vad pinsamt att jag glömt bort det - det är ju mannens jobb att glömma bort såna saker. Och rökt lax hade han fixat till förrätt åt oss...gullegubben! (Sen tyckte jag det var hysteriskt roligt att han klämt till med en tomtekruka på en av rosorna, men det vår ju förstås vara så...han fixar och vill!)

Norpar en lista från Helga 

Här kommer en liten lista - kanske vill du också göra en sådan lista...

1. Vad åt du till frukost? Ett glas vatten, en grovbrödssmörgås med ost, fruktsallad bestående av nektarin, en ananasring, en halv mango, lite cashewnötter och laktosfri keso. Samt en Alvedon, ett vitaminpiller, en puff Oxis och två puffar Pulmicort.

2. Hur gammal är du? Blir 42 endera dagen

3. Hur bor du? I ett hyrt radhus

4. Vem SMS:ade du till senast? Storpyre, om att vi ska ses utanför vårdcentralsdörren när hon ska till doktorn i eftermiddag.

5. Vilken är din favoritmat? Italienskt, indiskt och persiskt. Samt tjälknöl.

6. Vilken årstid föredrar du? Hösten

7. Vad köpte du senast till dig själv? Ett par skor för 700:- som jag ska lämna tillbaks, för jag tog för givet att om man köper skor för 700:- så ska de vara skinn och inte syntet, men där tog jag fel!

8. Vart skulle du vilja resa? Till Chile, Indien, Nya Zeeland, Italien igen, Frankrike, Storbritannien, medeltiden, bronsåldern, Lothlorien, framtiden och mamma.

9. Läser du böcker? Ja, alltid, kan inte leva utan att läsa.

10. Jobbar du? Ja, har heltidstjänst, men orkar inte jobba mer än 75% efter väggen.

11.Vad vill du lära dig? Oh, det är mycket det! Finska. Mer persiska. Dansa. Sjunga opera. Spela piano, cello, fiol och tvärflöjt. Och tinwhistle (tack Ysse, för att du gjort mej än mer nyfiken). Filma. Qi Gong och Yoga. Reikihealing. Måla tavlor. Köra motorcykel. Meka med bilen. Och mycker mycket mer...(hur ska jag hinna i detta livet?)

12. När vaknade du imorse? Klockan 06.00 pip.

13. Vad är det roligaste du gjort? Åh, herregud...skaffat barn. Det är det roligaste jag gjort! Mina barn är det bästa, roligaste, underbaraste, mest underhållande, roande, och slitsamma jag nånsin varit med om.

14. Hur skulle du tillbringa ett ledigt år? Resa till Chile, Indien och Frankrike/Italien. Måla. Läsa. Sticka. Ägna tid åt barna och systers lilla gullklimp. Tillbringa tid med min alkoholiserade far och med mamma medan jag ännu har dem, samt mina systrar. Sova!

15. Vad glömmer du aldrig att packa ner? Regnjackan, mina mediciner.

16. Vilken artist skulle du vilja se uppträda? Pink Floyd såklart...

17. Vad är det dyrbaraste du har? Barnen, systersonen och maken. Mina systrar, och mamma.