Apropå det vi diskuterade nedan, så tror jag att det här också har med saken att göra, för min del...!

igår Lillpyre å jag. Men, det var varmt här igår kväll. Och det regnade. Allteftersom kvällen gick började snögubben luta, mer å mer...

Det sista jag såg innan jag gick och la mej var det här:

Och när jag kom ner i morse låg den förstås ner. När jag sen kom hem från jobbet hade han fått sällskap av en snögumma, och själv förvandlats till en stol...;)

Hon har en ögoninfektion och då får man inte vara på dagis förrän man är bra igen. Vi gick och köpte Noviform ögonsalva igår, får se om det funkar.

Jag ska skriva ut Kloramfenikol tänkte jag, så att det finns att hämta ut ifall det skulle behövas.

I alla fall - vi hade mysigt igår, åkte på stan och köpte julklapp till dagis' julklappsbyte, en glittrig badoljebomb till Lillpyre på Lush osv, byggde en snögubbe när vi kom hem. Sen på kvällen, när hon hade badat med sin glitterbadbomb satt hon i mitt knä och tittade på Vrakletarna med mej. Hon var lite småpömsig och sådär allmänt goslig. Så klämmer hon till mej:

"Mamma...?"

-Mm, vad är det?

"Mamma, jag önskar att jag var som du..."

-Men, varför då? Varför önskar du det?

"För att jag tycker så mycket om dej, mamma"

Älskes ungen min! Jag blir bara tårögd när jag tänker på det...

Tänk att man kan vara så lyckligt lottad att man får ungar som mina!

Vi har två personer som går i pension idag, här på vårdcentralen, så här har ätits smörgåstårta, hållits tal, delats ut blommor och presenter, sjungits egendiktade sånger och fällts en och annan tår...

så är den här låten rätt klockren. Min ultimata Queen-favorit, förresten...

Och texten kommer HÄR:

Oh Oh people on the earth
Listen to the warning
The seer he said
Beware the storm that gathers here
Listen to the wise man.

I dreamed I saw on a moonlit stair
Spreading his hands on the multitude there
A man who cried for a love gone stale
And ice cold hearts of charity bare.
I watch as fear took the old men's gaze
Hopes of the young in troubled graves
I see no day, I heard him say
So grey is the face of every mortal.

Oh Oh people on the earth
Listen to the warning
The prophet he said
For soon the cold of night will fall
Summoned by your own hand.

Oh Oh children of the land
Quicken to the new life
Take my hand
Fly and find the new green bough
Return like a white dove.

He told of death as a bone white haze
Taking the lost and the unloved babe
Late too late all the wretches run
These kings of beasts now counting their days.
From mother's love is the son estranged
Married his own his precious gain
The earth will shake in two will break
And death all around will be your dow'ry


Oh Oh people of the earth
Listen to the warning the seer he said
For those who hear and mark my words
Listen to the good plan.

Oh Oh - and two by two my human zoo

They'll be
runnung for to come
running for to come
out of the rain

Flee for your life
Who heed me not, let all your treasure make you
Fear for your life
Deceive you not the fires of hell will take you
Should death await you.

God give you grace to purge this place
And peace all around may be your fortune.

Oh Oh children of the land
Love is still the answer, take my hand
The vision fades, a voice I hear

är en svår sång...

Texten bereder svårigheter för många barn :)

Lillpyre stajl:

Nu tändas tusen juleljus
På Jordens mörka rund
Och tusen, tusen stråla ock
På himlens ljusblå grund

Och över stad och land ikväll
Går julens glada bud
Att född är Jesus Herren Krist
Vår Hälsare och Gud
´

Och Storpyres variant (när hon var ungefär fem år)

Nu tändas tusen juleljus
På Jordens mörka rund
Och tusen, tusen stråla ok
På himlens ljusblå grund

Och över stad och land ikväll
Går julens glada bud
Att född är Herren Jesus Kvist
Vår Frälsare och Gud
---
I varje hjärta, varmt och mörkt
Sänd Du en stråle blid
En stråle av Guds kärleksljus
I signad juletid

slog ganska mycket huvudet på spiken med denna dikt...

Landet som icke är

Jag längtar till landet som icke är,
ty allting som är, är jag trött att begära.
Månen berättar mig i silverne runor
om landet som icke är.
Landet, där all vår önskan blir underbart uppfylld,
landet, där alla våra kedjor falla,
landet, där vi svalka vår sargade panna
i månens dagg.
Mitt liv var en het villa.
Men ett har jag funnit och ett har jag verkligen vunnit -
vägen till landet som icke är.

I landet som icke är
där går min älskade med gnistrande krona.
Vem är min älskade? Natten är mörk
och stjärnorna dallra till svar.
Vem är min älskade? Vad är hans namn?
Himlarna välva sig högre och högre,
och ett människobarn drunknar i ändlösa dimmor
och vet intet svar.
Men ett människobarn är ingenting annat än visshet.
Och det sträcker ut sina armar högre än alla himlar.
Och det kommer ett svar: Jag är den du älskar och alltid skall älska.

...inlägg skrev La Famiglia om hur han är lyckligt lottad, hur hans liv ligger nära dröm-uppfyllelse. Inlägget handlade om hur jag ibland känner att jag lever mitt liv fel...Jag har funderat mej på det där. Egentligen handlar det inte så mycket om hur jag lever mitt liv, utan mer om hur jag upplever att jag kan ställa upp på samhället sådant det ser ut idag.

Jag värderar människor högre än saker, närhet högre än mediaexponering, upplevelse högre än status. Jag ser inte vitsen med fyrtiofjorton kanaler, med snabbare och snabbare bredband, med råare och råare tevespel.

Häromdagen pratade man i teve om hur vi svenskar fått minskad köpkraft i förhållande till våra nordiska grannar. En ekonom sa att "konsumtionen växer bra"...och det rimmar så fruktansvärt illa med ändligheten hos våra naturresurser, med den ökade besmutsningen av jorden, i form av farliga utsläpp, sopberg osv. Det är en utveckling av mänskligheten som hotar vår egen arts överlevnad, tom på ganska kort sikt. Jag vill inte lämna en sån värld efter mej till mina barn och barnbarn.

Mänskligheten förråas också hela tiden. Många unga män(niskor) saknar empati, förstår inte tex att en spark mot skallen på en annan människa får fruktansvärda konsekvenser för den människan - och även om de förstår så skiter de i det...tänker på den där rektorn igår som blev knivhuggen av en man 20-årsåldern. 7-8 knivhugg mot en människa som gör sitt arbete? 7-8 knivhugg är ingen olyckshändelse, är inget man gör för att skada - man gör det för att döda. Vad är det för jävla idioti? Vad trodde den personen som knivhögg rektorn att han skulle kunna åstadkomma med en sån handling?

Det är läskigt, obehagligt, och så oändligt sorgligt. Och det är det här samhället, den här mänskligheten jag inte längre vill, orkar ställa upp på. Det är nog på nåt sätt.

Men, jag är förälder och mina barn behöver få det jag kan ge dem - jag vill inte ge dem utanförskap, jag vill inte ge dem alienation utan uppfostra dem till ansvarstagande, lyckliga människor, människor med kärlek till mänskligheten, till världen, till livet. Och då får jag bita i det sura äpplet och fortsätta leva det här "moderna" icke-livet...till den dag mina ungar klarar sig själva och jag kan sätta mig i min stuga i skogen, odla mina morötter och klia mina tackor mellan ögonen.