Vi hade tänkt oss åka norröver idag. Istället är vi hemma - jag sitter här med magont, diarré och ont i kroppen. Matförgiftning kanske? Åt jordgubbar och italiensk salami igår...diarré igår kväll, diarré idag. Urk!

när vi stod på ICA och handlade. Hon hade jätteont i magen, sveda när hon kissar, och blod i urinen. Hon hade småont i magen till och från redan en vecka innan hon åkte, men ville inte åka till doktorn. Symtomen försvann också när hon "skötte magen", så vi tänkte att hon var lite förstoppad och hade resfeber. Men nu hade det alltså brutit ut ordentligt.

Så - eftersom jag är mer än tvåhundra mil från henne nu kunde jag inte göra mycket för att hjälpa henne, mer än att tala om vad hon skulle göra, hjälpa henne med italienska ord (jag pratar italienska till husbehov) hon kunde behöva. Nu ringde hon - hon och kompisen hade pratat med familjen, som kontaktat sin läkare. Han trodde det var cystit (vilket det med största sannolikhet är), och hon hade fått några tabletter: Tavanic, som verkar vara ett riktigt dunder och kanske inte helt anpassat för en vanlig cystit. Men vad vet jag om hur man hanterar infektioner i Italien...

Orolig blir man i alla fall.

i stället för att prata med Storpyre.

"Jag lever, i typ 35 grader. Har blivit brun idag på stranden, vi har även badat idag. Och jag har nyss ätit tiramisu för första gången. Godnatt."

Vilket äventyr - jag hoppas att hon kommer att komma hem, helt Italien-kär, och vilja åka tillbaks igen!

...och solen skiner även om det är kallt ute. Sitter här och tittar på skatorna som myrbadar inunder min pion som blommar för fullt.

Pratade med Storpyre igår kväll. I förrgår hade hon och kompisen promenerat till Slovenien för att köpa solkräm  :D 

Muggia - där de är - ligger bara nån kilometer från Sloveneska gränsen, och tydligen blir det närmare att gå dit och handla än in till Muggias centrum.

Igår hade de tagit bussen in till Trieste för att besöka ett shoppingcenter, men de hade promenerat i fyra-fem timmar utan att hitta det. Så de hade till slut lyckats hitta ett McDonalds där de ätit lite, och sen åkt tillbaks till Muggia. När jag pratade med henne igår var hon alldeles skrattig, hon bara bubblade och fnittrade. De satt i restaurangköket och försökte lära personalen några svenska ord - gomorron, gonatt, kille och tjej. En kille i personalen - som var jättetrevlig - hade lovat dem att åka med dem in till Trieste så de kunde hitta det där köpcentret nån dag.

Hon sa också: "Nu har vi ju gjort allting, åsså ska vi vara kvar här i arton dagar till!" Herreminje, säger jag. Bara man kommer in i lunken så blir det nog bra med arton dagar till :)

De var tryggt anlända till vingården där hon och kompisen ska jobba i tre veckor. De ska jobba på restaurangen där, förbereda maten, och diska. Fem timmar varje kväll, utom söndagar. Så, dagarna får de för sig själva, för utflykter, sol och bad. De fick ett rum på bottenvåningen, med dubbelsäng att dela på. Gissar att de kommer att ha det vidunderligt kul!

Hon var alldeles hänförd över både utsikten och själva restaurangens utseende. Ska bli spännande att höra om de får delta något i "familjelivet" (vilket kanske inte är annat än restauranglivet eftersom restaurangen är öppen 10-22) eller om de får sköta sig själva helt och hållet...

Mat och boende ska då i alla fall ingå, vad jag förstår.

befunnit sig på resa sen åtta i morse. Vid det här laget borde hon vara ungefär 45 minuters flygresa från Trieste.

Fick sms mitt på dan - då hade det gått bra att flyga till München, förutom att hon hade väldigt ont i ena örat och lock för det andra. De höll på att traska runt Münchens flygplats i jakt på en plats att få något att äta.

Gullungen!

Väntar nu bara på att få höra från henne när hon är framme i Muggia.

Nu är den förstfödda ivägskickad på sitt livs första långa resa utan mamma (och för övrigt första riktigt långa resa över huvud taget).

Hon åker till Italien idag, till Trieste för tre veckors feriepraktik, tillsammans med en kompis.

Tårarna trillade, runda och stora på de solbrända kinderna när hon klev på tåget. Det värsta var nog att lämna pojkvännen i flera veckor, tror jag. Fast de kommer att ses innan hon åker hem - hans föräldrar åkte till Venedig igår, med bil och husvagn för sju veckors camping i Venedig, och pojkvännen kommer att ansluta till dem den 9:e juli.

Så - de åkte tåg härifrån till Arlanda nu, flyget går 11.50, till München där de landar kl 14, ungefär, och från München tre-fyra timmar senare. De kommer att landa i Trieste vid 20-tiden ikväll, sedan ska de ta bussen från flygplatsen där in till Trieste där de blir hämtade av sin värdfamilj.

Vilken dag - jag kommer inte att ha en lugn stund innan hon ringer ikväll...

...och sommaren innan dess kunde jag inte slappna av på semestern. Hela semestern igenom gick jag med stress och press i kroppen, och hade det allmänt jobbigt.

Nu, i år, efter en termin som lärare, är det en heeeelt annan sak! Var sak har sin tid, jag kan slappna av totalt, upplever inget tvång att göra något eller åka nånstans. Det räcker bra med att finnas i stunden.

Det är helt underbart!

Jag har varit produktiv idag - jag har lagat tre par av mina byxor, sömmar som släppt. Eftersom jag har tjocka lår, så gnider låren mot varandra när jag går. Därför nöts byxorna sönder där. Därför har jag också lappat tre par byxor, från insidan med tråd i passande färg. Dessutom har jag sytt tre st små fickor med dragkedja till Storpyre som vi ska nästa fast på insidan av byxlinningen på tre av hennes byxor - att ha pass och sedlar i när hon åker till Italien. Dessutom har jag sytt något hon säkert inte vill ha - ett fodral till tåg- och flygbiljetter. I marimekko-blommig röd vaxduk :) Med svarta dekorsömmar. Det spelar ingen roll om hon vill ha det eller inte - det var bara roligt att göra.

Dessutom har jag tvättat en maskin svart tvätt.

 Förra sommaren hade jag aldrig orkat med att göra såna saker som att sätta mig för att sy. (Dessutom hade jag ingen symaskin då, men det har jag nu! Och jag är så glaaaad för min symaskin!)