Lillpyre fick ovanstående bok i julklapp av sin farmor. Vi har högläsning av den under mina läggningskvällar (under pappas läser de just nu LasseMajas detektivbyrå - Tågmysteriet). Den är fantastisk! Illustrationerna ljuvliga och den är så otroligt sorglig och rörande att det faktiskt blir svårt att läsa emellanåt.

Ska du läsa bara en enda barnbok i år, så läs denna!

serien "Den mörka materian", dvs Guldkompassen, Den vassa eggen, Bärnstenskikaren...

Jag är ju fantasyläsare av födsel och ohejdad vana (höll jag på att säga), har läst enorma mängder fantasy. Favoritförfattarna är Tolkien och Ursula K Leguin. Den här serien ligger kanske inte i klass med Tolkien, men väl med Leguin - även om språket och de psykologiska aspekterna på huvudpersonerna inte ligger i Leguins klass, så gör de världar den gode Pullman skapat det. Det är spännande, berörande, fyllt av överraskningar av alla möjliga spännande sorter och ett nytt sätt att tänka och se på saker och ting (som elementarpartiklar, t.ex.)

Gillar du fantasy/sagor och inte har läst dessa - gör det!

Maken håller på med första boken nu (och han gillar mest Stephen King och Dean Koontz), jag håller på med tredje och ingen av oss vill gärna släppa böckerna :)

Pölsan av Torgny Lindgren

 En roman, en skröna, en av berättarglädje hissnande tidningsnotis i form av en bok, klok, underfundig, fylld av en humor på gränsen till vansinne, en eftertänksamhet av norrländska mått, en fantastisk historia!

Baksidestext

"I Alvabäck i Västerbotten bor en man som försörjer sig som notisskrivare till lokaltidningen. En dag 1947 påbörjar han en notis om en gåtfull mansperson med tyskklingande namn som nyligen anlänt till bygden. Han blir avbruten av ett brev från tidningens chefredaktör i vilket denne säger upp honom med omedelbar verkan, ja han till och med förbjuder honom att skriva något vidare överhuvudtaget, allt han skrivit för tidningen har ju bara varit dikt.
  Det ska dröja 53 år innan notisen skrivs färdig. Då är chefredaktören äntligen död, berättaren är 107 år gammal och notisen har vuxit till en berättelse om den stora faran som strök genom de västerbottniska byarna på 40-talet - lungsoten - och om två mäns outtröttliga jakt efter den yttersta, den slutgiltiga pölsan. Värst är vildpölsan i Morken, bäst men farligast är den hos Ellen i Lillsjöliden.
Torgny Lindgrens nya roman kröner hans rad av berättelser med motiv från det landskap och den kultur som format såväl honom själv som stora delar av den främsta svenska litteraturen."

Vem av oss söker inte den ultimata, den perfekta, den yttersta pölsan?!?