Sitter och tafflar med att försöka få ihop en ansökan om A-kassa. Det är inte det lättaste!

...en timme i kö på arbetsförmedlingen igår, i väntan på att få bli inskriven.

Det kändes förnedrande, att sitta där och vänta. Jag menar - jag har aldrig nånsin fått nånting via arbetsförmedlingen...eller jo, förresten, en tioveckors datakurs för tjugofem år sedan. Alla andra jobb och studier har jag fixat själv. Kan själv! Jag fixade ju för håken min egen rehabilitering efter väggen på egen hand.

Och att måsta gå till arbetsförmedlingen kändes...hjälplöst, på nåt sätt. Samtidigt är det ju nödvändigt, eftersom jag annars inte får nån a-kassa (om jag hinner bli kvalificerad...).

...dvs maila rektorn på skolan där jag sökte jobb, blir bara som "surt sa räven..."

Så det är bättre att låta bli.

Jag har i efterhand hört att han har dåligt rykte, och det räcker för mej :)

"Den ledigförklarade tjänsten, med ref nr xxx/xx,
lärare i omvårdnadsämnen,
har tillsatts med annan sökande.
Vi tackar för visat intresse.
Med vänlig hälsning
Förnamn Efternamn
Assistent"

...för de tre tjänsterna jag sökt. Andra har fått dem - två av dem har gått till personer som arbetat där en längre tid - rätt så, och den tredje (tvåårsvikariatet) till en annan person, vem vet jag inte.

Och nu har jag god jävla lust att maila den där förbannade rektorn och påpeka att han skött det hela jävligt dåligt. Uruselt. Och att man kan vara en helt fantastisk lärare men det betyder inte att man är en bra rektor.

Eller nåt.

Samt att antal sökande till en tjänst är offentlig handling, och det ska han ha koll på som skolledare. Skitgubbe (fast jag tror han är yngre än jag.)

Frågan är bara vad det ska tjäna till.

hysteriskt byråkratiska: att vara arbetslös. From i övermorgon är jag arbetslös. Måste vara 13-14 år sen sist. Det har förändrats...